2010-09-30
12:16:47
12:16:47
Förkylt
Min stackars lilla bebis är förkyld.. Inte så där mycket eller ens så att han tycker det verkar vara så värst jobbigt dagtid. Men oj, nätterna är inte roliga.. Han vaknar väl av att han är tätt, kan ju inte vara lätt att andas med näsan täppt av snor och munnen täppt av napp.. så han väcker sig själv, sen väcker han mamma, sen väcker han pappa.. Han vägrar somna om, han bara ligger och bökar och vänder och vrider och till slut ger jag upp. Då går vi upp och myser framför tv:n istället.. I förrgår vaknade han vid 23 och var vaken till strax efter ett, det tyckte jag var jobbigt.. Inat vaknade han vid halv ett och var vaken till strax innan tre.. hujeda mig.
Jag förstår inte riktigt det med bebisar, att de redan har en sensor i kroppen som skriker "SOMNA INTE, DET ÄR FARLIGT!" Så är det ju varje gång det är dags att sova, alla knep är tillåtna för att inte somna. Ok, nu är han visserligen förkyld, och jag förstår att han inte känner sig helt hundra.. men ändå!
Inatt låg han helt stilla och mös med mig, vi kollade tv, klappade i handen, klappade huvudet, buffade rumpan och så somnade han i 2 minuter, sen kom han på sig själv i sömnen typ, "herregud jag sover ju! sluta genast upp med det!" När han tillslut var så trött att han faktiskt slappnade av helt och tillät sig somna så var det ju andra faktorer som störde:
1. Bebis har somnat, mamma ska försiktigt bära in han i sovrummet, varpå hon kliver på nalle som brister ut i sång. Bebis verkar sova vidare, in i sovrummet, nalle utbrister "Jag älskar dig!", bebis vaknar.
2. Bebis har nästan somnat, bär in han i sovrummet, lägger han mellan mig och pappa, tänker att han ska somna in djupt av värme och mys delux. Pappa drar värsta snarkningen, bebis vaknar, sätter sig upp på knä och börjar hoppa och skratta.
3. Bebis har somnat, bär in bebis till sin säng, bebis sover, värsta smällen utanför fönstret, bebis rör sig oroligt, bebis sätter sig uppå, välter över och somnar om!
Glad sötnos efter förmiddagsluren! (Hans underläpp är inte så stor som den ser ut, utan det är tungan som sticker ut!)
Jag förstår inte riktigt det med bebisar, att de redan har en sensor i kroppen som skriker "SOMNA INTE, DET ÄR FARLIGT!" Så är det ju varje gång det är dags att sova, alla knep är tillåtna för att inte somna. Ok, nu är han visserligen förkyld, och jag förstår att han inte känner sig helt hundra.. men ändå!
Inatt låg han helt stilla och mös med mig, vi kollade tv, klappade i handen, klappade huvudet, buffade rumpan och så somnade han i 2 minuter, sen kom han på sig själv i sömnen typ, "herregud jag sover ju! sluta genast upp med det!" När han tillslut var så trött att han faktiskt slappnade av helt och tillät sig somna så var det ju andra faktorer som störde:
1. Bebis har somnat, mamma ska försiktigt bära in han i sovrummet, varpå hon kliver på nalle som brister ut i sång. Bebis verkar sova vidare, in i sovrummet, nalle utbrister "Jag älskar dig!", bebis vaknar.
2. Bebis har nästan somnat, bär in han i sovrummet, lägger han mellan mig och pappa, tänker att han ska somna in djupt av värme och mys delux. Pappa drar värsta snarkningen, bebis vaknar, sätter sig upp på knä och börjar hoppa och skratta.
3. Bebis har somnat, bär in bebis till sin säng, bebis sover, värsta smällen utanför fönstret, bebis rör sig oroligt, bebis sätter sig uppå, välter över och somnar om!
Glad sötnos efter förmiddagsluren! (Hans underläpp är inte så stor som den ser ut, utan det är tungan som sticker ut!)
Ellen mamma till siri
Vilken mysig bild!
